ALIFEINOZ's photostream

Jag har mycket höga förväntningar på dig, bara så att du vet. Jag skulle nämligen så himla gärna vilja ha fler timmar på dygnet och några extra dagar i veckan.

Skulle också sitta fint med ett par möjligheter att stanna tiden då och då.

Som till exempel när hon lindar sina alldeles lagom knubbiga armar kring min hals och lutar ett blondrufsigt huvud mot min axel. Och vägrar släppa taget.

Eller när hon bestämt tar tag i sin pappas stora hand och drar honom mot lekplatsen, tittar upp, möter hans blick och säger: Pa-pa.

Ser mycket fram emot minst två besök från Sverige i år, och (om jag får som jag vill) även en resa hem innan Liv fyller två och börjar kosta big bucks på flyget.

Jag ska skriva mer, träna mer, fota mer och rent generellt unna mig själv lite mer tid att bara vara jag. Har tappat bort mig lite på vägen tror jag bestämt.

Vore också fint att vinna en hög pengar på lotto och kunna bjuda alla jag saknar och nästan aldrig hinner träffa på en grupplyxresa till Tahiti, eller varför inte hyra en villa i Provence?

Det var det hele. Tack på förhand.

C

Ps: Vore också fint med lite mod att våga bära typ mönstrade kläder i färger, inte bara samma gamla uniform bestående av acnejeans, tishor i gråskala/sjömansrandigt och filippakavajer jämt och ständigt. Eller kanske ett infall att testa en ny frisyr?

...är mer tid med de här två personerna. Kvantitetstid. Bara få hänga, skratta, busa och till och med ha tråkigt utan en massa himla måsten (läs: tvätta, städa, diska, laga mat, handla mat, packa dagisväskor etc).

God jul i alla fall, may all your dreams come true.

När man kommer på sig själv med att njuta i fulla drag av att sitta i ett väntrum och stirra in i en vägg. Det är då man vet att man är lite stressad.

Lite hängig med feber efter en orolig natt med kräks och tårar. Men väldigt söt.

Your children are not your children.

They are the sons and daughters of Life's longing for itself.

They come through you but not from you,

And though they are with you, yet they belong not to you.

You may give them your love but not your thoughts.

For they have their own thoughts.

You may house their bodies but not their souls,

For their souls dwell in the house of tomorrow, which you cannot visit, not even in your dreams.

You may strive to be like them, but seek not to make them like you.

For life goes not backward nor tarries with yesterday.

You are the bows from which your children as living arrows are sent forth.

The archer sees the mark upon the path of the infinite, and He bends you with His might that His arrows may go swift and far.

Let your bending in the archer's hand be for gladness;

For even as he loves the arrow that flies, so He loves also the bow that is stable.